Flyget mellan Dar es Salaam och Nairobi tar bara någon timme och vi skall landa vid lunchtid. Jag försöker njuta av stunden ihop med Caroline. Men jag vet också att vi måste skiljas på Nairobi flygplats. Jag måste stanna i utrikesterminalen för att vänta på min anslutning till Entebbe i Uganda varifrån sedan flyget hem startar. Caro måste ta sig ut och fråga efter ett plan från Nairobi till hennes hemstad eller ta sig med buss hem.

Strax före landningen i Nairobi kan jag inte längre hålla tårarna tillbaka. Caro tröstar mig. På flygplatsen går jag med henne till passkontrollen där hon skall ut. Hon tar reda på att jag för 20 dollar kan få ett "transfer visum" som låter mig passera in i Kenya. Märkligt! Det stämplas in i passet och enligt uppgift gäller det i tre månader. Vad är då skillnaden mot det visum som man annars måste betala 50 dollar för?

Hursomhelst ger detta oss några fler timmar tillsammans. Mitt flyg till Entebbe går inte förrän på kvällen. Sedan springer vi runt till de olika inrikesbolagens kontor men inte förrän vid sista försöket - på East Afrivan Airlines -  får vi en plats på ett flyg till Caros hemstad till henne. Hon tycker det är för dyrt men jag insisterar att hon tar sig hem på det sättet.

Det är fredagen den 22 februari. Igår kväll hade vi verkligen roligt ihop på alla sätt. Var det spriten - det lilla hon drack -  som gjorde att även Caroline slappnade av för fullt?

Redan vid 5-tiden på morgonen är jag vaken och kort därefter knullar vi som kaniner. Men det går för mig innan hon hinner och jag är rädd för att tappa ståndet om jag väntar på henne. Fingret får åter göra sin plikt och ger Caro ett antal orgasmer, oklart för mig hur många, till sist med bara några sekunders mellanrum.

Caro gör mig hård igen efter ett tag, vi försöker knulla men jag slaknar när hon blir rejält våt och jag inte känner något motstånd längre. Kör dock på med slak kuk och det går för henne även då.

Vi duschar snabbt, äter en snabb frukost för vi har fått bråttom. Hade fått plats på samma flyg till Nairobi och måste vara på flygplatsen i Dar es Salaam vid 9-tiden. Vi flyger för första gången ihop (för Caro är det femte flyget denna vecka och förut hade hon aldrig flugit).

Tillbaka på Peacock känner jag att hon plötsligt blir helt torr efter sin åttonde orgasm. Sedan börjar hon gråta. Det är avskedet som spökar. I´ll miss you, flämtar hon gång efter annan.

Jag tar fram helliterflaskan med Amarulha och föreslår leken slicka kuk och fitta med Amarulha på. Det vill hon gärna pröva. Vi slutar först när jag välter ner ett glas från nattduksbordet och det går i kras på golvet och vi får sopa upp efter oss.

Caro ger allt för att få mig med stånd igen för en ny omgång men när hon äntligen lyckats, vill hon plötsligt hellre sova. Då är klockan närmare elva.

Det blir vår sista kväll tillsammans här på New Africa Hotel. Vi äter en trerätters middag men jag minns ingenting av vad vi åt mer än att Caro beställde spagetti som hon börjat gilla denna vecka här i Tanzania.

Det jag minns är dock att vi till efterrätten beställde likör. Hon gillar Amarulha, det visste jag, kunde sätta i sig stora mängder. Amarulha liknar Irish Cream i smaken men är gjord på någon östafrikansk frukt, tror jag. Jag ville ge henne en ny upplevelse genom att beställa mandellikör - Amaretto. Men den tyckte hon inte om. Då beställde jag en chokladlikör, jag visste att hon tycker mycket om choklad - Kahlua.  Den tyckte hon om och drack två glas. Sedan påbörjade hon visa tecken på att bli påstruken vilket jag inte hade sett hos henne någon gång förut.

Det känns mycket märkligt denna eftermiddag i Dar es Salaam, när vi åker runt i taxi för att få tag i en bag eller väska till Carolines brudklänning. Jag har bestämt mig för att det inte blir något bröllop mellan oss efter mina skrala sexuella insatser på främst Zanzibar och Caros enorma behov. Men jag håller god min och säger inget, feg som jag är.

Till sist hittar vi, dvs. Caro och chauffören, en bag som är stor nog och som inte kostar en förmögenhet. Så fort en säljare ser mig i Caros sällskap går priset upp till minst det dubbla. Därför sticker chauffören och Caro ensamma iväg för att hitta något.

När allt är gjort denna sista eftermiddag i Dar, äter vi kvällsmat på New Africa Hotel som blivit vår stamplats här. Dvs. matsalen är ännu stängd när vi kommer och vill äta. Men döm om vår förvåning när de öppnar bara för oss en timme tidigare! Vi hade inte ätit något sedan frukosten i Paje och var både rejält hungriga och törstiga. Äntligen en kall öl!

Vi tar oss från Paje till flygplatsen, checkar in, får ta ett tidigare flyg än bokat, hela flygplatsen är full med italienare, är tillbaks i Dar vid 11.30 redan.

Vi har ingen hotellbokning för sista natten. Jag funderar på om jag ska ta mig råd med ett rum på New Africa Hotel. Det kostar 190 dollar i stället för 110 på Peacock. Till sist tänker jag: Varför snåla? Man lever bara en gång och allt här har kostat en förmögenhet tillsammans ändå. Vad gör 80 dollar för skillnad? Alltså tar vi oss till New Africa Hotel. Till vår besvikelse är det fullbokat och eftersom vi inte vet om något annat får det väl bli Peacock igen. Men har de rum där?

Vi har mycket att göra denna eftermiddag. Caro vill ha en väska eller bag till bröllopsklänningen som hon burit omkring med i en kasse sedan i måndags. Jag har också tänkt bjuda Caro på flyg tillbaka till hennes hemstad i Kenya när jag hör att hon tänkt ta bussen som tar två dygn från Dar till Nairobi eftersom linjen går via Mombasa. Vad kostar det och finns det plats? Vidare vill jag checka in själv på mitt flyg via nätet för att få en bra plats under natten till lördag Nairobi - Amsterdam.

Det är varmt, minst 35 grader. Trots detta går vi från New Africa till Peacock. Jag tror Caro hade sagt det var nära. Men det var det inte. Som tur är finns rum till oss på Peacock. Ännu ett mörkt rum. Vi tar en taxi för att skaffa en väska till bröllopsklänningen. Det överenskomna priset 10 000 shilling blir till det dubbla i slutändan - precis som vanligt här - för att chauffören påstår att han fått köra mycket mer än beräknat.

Det börjar ta emot att fortsätta berätta denna historia som började den 29 februari 2004 och förmodligen tog slut den 1 april 2008. Det är nämligen ett sorgligt slut som väntar, inget happy-end i sikte, vilket jag så gärna velat se. Vid rodret står jag dock själv och bestämmer färdriktningen. Enklare hade varit att kunna skylla på någon annan.

Natten till den 21 februari är kvav. Jag sover dåligt i min stora säng där Caroline kryper allt närmare ju längre natten lider. Det blir vår sista natt på Zanzibar. På fredag kväll går mitt flyg tillbaka till Sverige och jag vill inte riskera att missa det. Därför måste vi tillbaka till Dar es Salaam idag.

Vid halv fem på morgonen vill Caro börja kela men jag blir bara sur. Är för trött. Först två timmar senare är jag beredd till en ny omgång i sänghalmen.  Men som tidigare dessa dagar slaknar jag mitt under akten när jag försöker vänta på hennes orgasm. Hon är så våt att jag inte känner något motstånd alls. Alltså får det bli fingret igen som ger henne ett antal orgasmer. Notis i dagboken: Kan man leva med en nymfoman?

Caro verkar sedan ganska tyst under dagen. Är inte sitt vanliga glada jag. Jag vet inte varför men begriper senare att hon börjat tänka på att vi måste ta adjö snart igen.

Båda dessa dagar vi är på Zanzibar blåser det väldigt kraftigt norrifrån. Mig gör det inte mycket, luften är varm, men Caro börjar hosta väldeliga, hon har känsliga bronker. Redan tidigare hade jag undrat över hennes hälsotillstånd. Direkt när vi kom till hotellet i Paje ville hon ha nätet över sängarna utbytt vilket också personalen omedelbart gjorde. Hon påstod att det var för mycket damm i det. Jag kom ihåg en av nätterna på stranden norr om Mombasa, en av de första nätterna där. Hon hade vägrat ta ner sitt nät över sängen på grund av dammet hon sade fanns i det. Jag luskar ut att hennes bröder röker och säger till henne att hon förmodligen är så känslig på grund av deras rökande.

Hon säger ingenting men jag förstår att hon inte kan göra något åt det. Hon som kvinna i hushållet har ingen talan. Bröderna som "män" får göra som de vill.

Caros känsliga bronker gör också att hon inte vill ha varken fläkt eller air condition på trots olidlig värme i rummet. Det gör att jag sover sämre än nödvändigt och mina sexuella prestationer blir än mer torftiga.