Tjejerna på denna sajt - och förmodligen på andra också - kan delas in i två kategorier. Den ena söker verkligen en partner för livet, den andra berättar hårresande historier om sitt elände och vill ha hjälp med pengar. Eller så försöker de vara så utstuderat lena i munnen, överöser en med komplimanger, virtuella kyssar, rosor osv., använder sina mer eller mindre avklädda kroppar och försöker få en att skicka pengar till det visum som skall göra att vi skall ses snart i Sverige.

Jag har fått helt fantastiska kort på fantastiska tjejkroppar. Många. Svällande stora bröst. Smala midjor. Fantastiska bakar.

Det är en djungel därute. Eller bättre: ett slagfält.

På tio dagar har jag fått kontakt med flera hundra kvinnor som alla vill gifta sig med mig, säger de. Även om naturligtvis de flesta tar mängder med kontakter samtidigt, förvånas jag över att överhuvudtaget fortfarande vara med i spelet. Konstigt nog är det inte bara unga svarta kvinnor från Afrika som anmäler sitt intresse. Flera unga vita tjejer, en holländska bosatt på Gotland, en vit sydafrikanska i London med flera visar sitt intresse. Hon i London visar på bilder upp en fantastisk sexig kropp och ett vackert ansikte. På min fråga varför dessa vill ha mig, svarar de unisont att de tröttnat på yngre killar och deras ytlighet. De vill ha mognad. Någon att lära sig något hos. 

Tjejerna från och i Afrika vill slippa se bilder på killarnas kukar vilka killarna uppenbarligen skickar ganska snart i den felaktiga uppfattningen att detta skulle intressera tjejerna mycket. De vill också bli tagna på allvar och inte bara som sexobjekt.

Jag får svar av Marjam. Hon skriver en lång historia om att hon behöver pengar, nästan 4000 kr, för att kunna betala sin mors hyra för de senaste tre månaderna. Modern hotas av vräkning, påstår hon. Fadern hade dött i en bilolycka i november förra året, påstår hon. Nu hade hon hittat en norsk kille som lovat hjälpa henne med pengarna. Men han ville se henne naken först innan han skulle skicka något. Så därför gjorde hon som hon gjorde, säger hon.

När jag frågar henne dagen därpå om hon fått några pengar, säger hon nej, det hade hon inte. Hur naiv får man vara? Hur fräck får man vara som man och utnyttja dessa kvinnor? Och stämmer Marjams story överhuvudtaget? Eller är det hennes sätt att livnära sig?

Det är smått otroliga saker som jag varit med om dessa dagar på meetingsajten för främst afrikanska kvinnor. I söndags ramlade jag in i en scen där en tjej på kanske 25 i Elfenbenskusten har sin webcam på och jag inget ont anande tryckte på denna för mig nya möjlighet. Först syns länge ingenting, sedan dyker hon upp, tittar länge i datorn/kameran, ser ut att chatta med någon. Hon ler ibland, visar tungan och gör grimaser.

Jag jobbar under tiden med mitt men stänger inte av titthålet in i hennes liv. Plötsligt reser hon sig och tar av sig t-shirten. Visar fina fasta, inte alltför stora bröst, kråmar sig inför kameran som om någon instruerade henne hur hon skulle göra för att visa tuttarna från alla håll.

Inte nog med det. Hon visar sin kraftiga bak beklädd med en vit trosa. Vänder och vrider den inför kameran. Sedan sträcker hon på sig och tar av trosan, vänder sig ganska omgående om, böjer sig fram och lyfter musen rakt in i kameran, tar en hand och öppnar de rejäla läpparna för att ge åskådaren/åskadarna en fin inblick i sitt innersta, i sitt heligaste.

Sedan håller hon på länge, lägger sig på rygg och fingrar på musen och jag förstår inte hur webbkameran kan vara inställd för att detta kan ses.

Jag stänger av och skriver en rad till henne där jag moraliserar över hennes beteende.

Försökte hantera situationen så gott det gick. Svarade inte på de flestas inviter. Svarade några artigt men undvikande. Chattade en hel del med en yngre kvinna som har ett cybercafé mycket nära den plats där Caroline bor. Det var förstås just det som gjorde henne intressant, men jag talade inte om det för henne.

Framförallt fick jag ännu en inblick i hur människorna lever i Afrika. Frågade nämligen hur de får ihop till sitt levebröd. En ung kvinna hjälper sin mor att sälja bröd på gatorna i Abidjan. En annan letar efter säljbara sopor nära Tamale i Ghana.

Tiden flyger iväg. Förra veckan var Shirin och sonen i London för att hälsa på hennes halvbror som på något mystiskt, förmodligen illegalt sätt tagit sig dit från Västafrika för några år sedan.

Under veckan var jag hemma och kunde inte låta bli att leta och hamnade på en dejtingsite med mest kvinnor från Afrika. Jag hade knappt skrivit in mina detaljer och kopplat upp mig förrän de första intresseanmälningarna kom. Då hade jag ännu inte laddat upp en bild men klart deklarerat min ålder.

Det var helt enkelt överväldigande det som följde sedan. Jag formligen dränktes i mejl och bilder från påklädda och avklädda unga tjejer mellan 19 och 40. Alla ville ha kontakt. Många berättade delar av eller hela sitt liv direkt. Vad gör man?

Livet har dock trots allt gått vidare här hemma också - med Shirin. Den 9 juni gifte vi om oss i en kort borgerlig något pinsam ceremoni. Tre kommunala kvinnor, varav en vigselförrättare och övriga vittnen, hade dukat fram lite fint i stadshusets gamla fullmäktigesal. Levande ljus som påminde mig mest om begravning. Jag ville bara få det undanstökat. Både Shirin och jag ville egentligen bara ha vigselattestet men utan ceremonin gick det inte att få. Kvinnorna måste ha frågat sig vad som stod på.

Sedan har vi levt "som vanligt" under hösten. Shirin har inte ställt några frågor om Caro. Ofta har det varit något av omvända roller mellan oss när det gäller sexuell aktivitet. Oftast har Shirin velat men jag känt mig för trött. En annan sak som hänt är att jag utan större problem har kunnat hålla på och stöta i tio femton minuter, ibland ännu längre. Så har det aldrig varit förut. Klart att Shirin uppskattade det.  För bara några veckor sedan

gick det plötsligt för henne i ett vanligt samlag. Det hade inte hänt särskilt ofta förut. Men det hände inte bara en gång. Nu blev det plötsligt vanligt.

Det gick för henne varje gång. Och sedan bara två veckor tillbaka har hon 39 år gammal blivit multiorgasmisk. Senast vi gjorde det gick det säkert tio femton gånger för henne. Då tänker jag förstås på Caro och hennes kapacitet. Tänker också tillbaka på Karin som jag hoppades att samma hände med under 25 års tid - men utan att det gjorde det.

Jag tycker dock det är mycket märkligt att kvinnan jag pippat med i över tio år nu plötsligt kommer upp i sin fulla?  sexuella kapacitet och utlevelse.

Samtidigt vill jag gärna tro att jag träffade det rätta valet då - den 1 april. Om jag tänker på Caros och mitt sexliv så som det gestaltade sig vid Mombasakusten 2007 och på Zanzibar 2008, var det helt uppenbart att jag blivit tjugo år för gammal för att kunna ge henne det hon helt klart ville och behövde.

Jag vet att situationen inte var den bästa, allt var stressat, omgivningen för mig inte ideal på något sätt. Det var för varmt, jag var för trött. Men ändå! Hon hade velat knulla dygnet runt och jag fick ibland ganska bryskt avvisa henne för att få en blund. Visst hade jag äntligen stött på en kvinna som jag alltid hade drömt om, inte minst när det gällde sex, men hon hade kommit för sent in i mitt liv. Så kan det gå.

Jag har förstås också ofta tänkt på vad som skulle ha hänt om jag redan i mars 2004, när jag träffat Caro första gången och det borde varit uppenbart för mig vilka möjligheter jag hade med henne, när Shirins och mitt förhållande hade gått i stå samtidigt, om jag då hade haft modet att ta reda på detta. Men jag var för osäker på Caros känslor. Jag var för rädd framförallt att någon av mina dåvarande medresenärer från samma stad skulle se oss tillsammans. Jag hade chansen då att fråga Caro om hon ville följa med till kusten, Indiska Oceanen, några dygn som vi hade haft till förfogande. Men jag var för feg.

Idag vet jag att hon hade följt med. Hur hade våra liv sett ut då idag? Ganska säkert hade min nu treåriga dotter aldrig fötts.