Dagarna som följde blev något kaotiska. Hemma igen. Vad jag hade gjort vid Indiska Oceanen? Badat? Tagit det lugnt?

Caroline hade fått en adress till en läkare i sin hemstad som sades utföra aborter trots förbud. Hon ville inte prata med någon hemma om det. Hon tvekade inte länge utan fick något av panik. Bestämde sig för abort trots mina varningar och sin egen rädsla för att det kunde vara farligt.

Redan veckan därpå skulle ingreppet utföras. Hur kunde läkaren hitta en sådan liten cellklump som det måste vara frågan om? Samma morgon som Caro åkte till sjukhuset slog jag in ordet "abort" i google och fick fram ett antal miljoner sajter. Bland dem sådana där jag förstod att det fanns olika sorters aborter och att den kirurgiska inte alls var nödvändig - den som Caro förmodligen skulle utsättas för och som var bra mycket farligare än de piller man kunde använda.

Jag skrev några snabba sms och frågade om inte hon kunde föreslå piller i stället för kirurgi. Hon lovade att fråga. Sedan väntade jag. Senare på dagen hörde jag att läkaren accepterat förslaget och att hon skulle få några piller men för mig lät det som fel sort, någon slags dagen- efter-piller. Läkaren hade i alla fall lovat det hela skulle vara över efter två dygn.

Caro hade uppenbarligen svåra smärtor och jag led med henne så gott det gick per sms.

Tillbaka till den 14 juli en stund: Jag hade sagt ajö till Caroline på flygplatsen och det tyska bolaget Condor tog mig till Frankfurt. Bara efter en kort stund i luften låg Kilimandjaro till vänster om oss och snön hade krympt till en liten plätt.

På Frankfurts flygplats kom Carolines sms ifatt mig: Hon hade kollat om hon var gravid och testet var POSITIVT! Knäna vek sig nästan under mig när jag läste hennes rader. Ja, det kunde förstås vara fel på testet och bla bla bla. Jag skrev tillbaka att jag stöttade henne i vilket beslut hon än skulle ta: abort eller få barnet. Hon hade redan under våren talat om den möjligheten och hennes önskan om att få bli gravid. Nu fick jag plötsligt veta att abort var illegalt, förbjuden i hennes land. Det komplicerade saken förstås en aning. Resa till ett annat land där abort var tillåten? Anlita någon kvacksalvare eller "klok gumma", änglamakerska?

Ändå misströstade jag, grät. Skrev hela mobilen full med SAD SAD SAD.

Caros svar 25/8 kl. 11.04:

I had promised b4 not 2 change my mind pls trust me pls i can never do that i luv no body else but u

Och sedan kl. 11.17:

Actually its my first time 2 b asked 4 sex in favour of a job, going back home with the next bus 2morrow thanks

När jag skrev att företaget förmodligen hette Nokia, svarade hon:

Kl. 11.47

How did u know that? he´s sent me a msg now can i forward it 2 u?

Jag svarade ja. 25/8 kl. 11.49:

"Hi - me not bad gay pls ¤ JUSSI"

Jag frågade om hon tror på honom. Kl. 12.06 kom svaret:

No, I don´t believe him its non of my business whether he´s in lov or not

Föreslår att hon sparar lappen med "Jag älskar dig" på finska som bevis. Hon anar ugglor i mossen. Kl. 12.40:

Dont see the need 2 do that lets forget about this i hav decided 2 go back home dont want any more dramas okay? pls

Detta skrev Caro den 25 augusti 9.59 efter intervjun på Nokia:

Hi im done everythin was ok talkin about salary, startin is 12 000 (ca. 1300 kr/mån.) plus allowances which brings it to 16 000 quite interestin except 4 one thing never liked the way he was lookin and blinking at me, he went as far as writing a note 4 me what does this mean "minä rakkastan sinua" he is finnish i hate this

När jag då hörde "finnish" frågade jag vad firman sysslade med. Hon svarade 25/8 kl. 10.16:

They import electronics its a big company im told 2 go back on monday next week but he´s asked me out 4 a date tomorrow night through his driver strange 4 me.

Då gissade jag på Nokia och förstod att chefen hade avsikter med Caroline som jag inte kunde gilla. Det skrev jag också.

Hon svarade 25/8 kl. 10.37:

IM NOT INTERESTED!!! TO HELL WITH EVERYTHING HE IS AN ARSHOLE IDIOT WILL TELL THAT ON HIS FACE; NOT DESPERATE 4 SEX 2 AN EXTEND OF FUCKING MY BOSS I CANNOT

När jag förstod att Caro skulle ta sitt förnuft till fånga och faktiskt åka tillbaka hem, vek rädslan hos mig undan för ilska. Hur kunde en Nokia-chef bete sig på detta sätt?

Bad Caro spara lappen Jussi skrivit: Minä rakkastan sinua. Vilket svin! Caro förstod vad jag hade i sinnet. Hon bad mig flera gånger att låta honom vara. Då blev jag misstänksam igen. Skulle hon ändå träffa honom eller ta jobbet och ville inte gå miste om det om jag bråkade med Nokia?

Jag fick aldrig veta. När jag var säker på att hon satt på bussen hem i eftermiddags (så säker som man nu kan vara att någon är där hon är när man skickar sms), gick jag in på Nokias hemsida och letade fram ett sätt att meddela mig med huvudkontoret i Helsingfors.

Beskrev händelsen och ställde frågan om det är okej för bolaget att Nokias chefer beter sig som svin i Afrika.

Under dagen stod Caro och jag i intensiv sms-kontakt med varandra. Jag frågade om hon tänkt igenom "daten" med Jussi. Om han redan under intervjun blinkat åt henne och tittat konstigt på henne, som hon skrev, och sedan lämnat en lapp med texten Jag älskar dig till henne, om även på ett språk hon inte förstod, så var väl saken klar vad han var ute efter, eller? Och jag skrev att han - om han velat ge henne jobbet - nog gett henne ett kontrakt med underskrift och alla detaljer om lön och förmåner i detta papper. Men hon hade inte fått något skriftligt alls utan skulle komma till jobbet "nästa måndag". Men först ville han alltså dejta henne.

Jag frågade om hon verkligen trodde på detta och efter alla mina frågor blev hon misstänksam, precis som jag, och sade att hon skulle åka hem igen till staden vid den stora sjön.

Jussi hörde av sig till henne med ett sms som Caro skickade vidare till mig: I am not a bad gay (om han menade guy eller om Caro stavade fel, vet jag inte). Varför skickar man ett sådant sms?

Jag skrev också att om han verkligen respekterade henne, så hade han först gett henne jobbet, jobbat ihop med henne ett tag och sedan möjligen frågat om en dejt. Men aldrig att han lämnat denna lapp och före arbetsstarten träffat henne privat. Eller har jag fel?

Jussis chaufför skulle hämta Caro på söndag kväll för dejten men hon hade ingen aning om vart chauffören skulle ta henne. Till ett hotell? Hem till honom? Och om hon vägrade ha sex med honom, skulle han försöka våldta henne om de blev ensamma?

Igår kom Caroline tillbaka ensam till den stora staden vid Indiska Oceanen. Hon skulle på jobbintervju. Jag hade inte frågat några detaljer i förväg. Visste bara att hon skulle bli "sekreterare" i något bolag.

I morse var det dags. Hon fick gå upp klockan fyra för att ta sig norrut till det ställe där bolaget har sina lokaler. Hon skulle på intervju klockan halv nio men sms:ade redan vid sjutiden att hon var framme.

Efteråt fick jag höra att chefen lämnat en lapp med den finska texten "minä rakkastan sinua" och hon ville veta om jag visste vad det betydde. Det visste jag inte. Men när jag hörde att chefen var finländare och att företaget importerade elektronik, gissade jag på Nokia och det var rätt! På nätet luskade jag ut att texten på lappen betydde Jag älskar dig, trots felstavningen. Caroline berättade också att chefen Jussi (utan efternamn) bett om en "date" till i morgon, söndag kväll.

Saken klarnade snabbt för mig. Vad jag befarat som en möjlighet - knulla för att få jobb - visade sig vara en nära förestående möjlighet. Jag blev så oerhört ledsen att jag grät. Skulle min Caro träffa denna Jussi i morgon och förmodligen behöva välja mellan att ha sex med honom eller att gå miste om det jobb hon så hett åstundat? Och det med en man från vår kulturkrets och med ett jobb i ett världsledande företag! Var det detta Nokia menar med Connecting people?

Chauffören hämtar vid åtta, trassel igen före utcheckning om betalning - det löser sig.

Tjugo minuter till flygplatsen. Långa köer till säkerhetskontrollen. Caroline valde i sista stund att följa med ut. Tidigare ville hon stannat i stan. Jag hade föreslagit att hon skulle behålla hotellrummet till kvällen då hennes buss hem skulle gå. Men hon föredrog alltså att följa mig till flyget.

Men avskedet fick göras mycket kort. Jag vågade inte vänta för länge med incheckningen p.g.a köerna. En hastig kram, en puss som med en främling. Varför? Tusen ögon runtomkring, alla lika frågande inför detta udda par.

Caro satte sig utanför och genom de inglasade utrymmen såg jag att hon pratade i sin mobil, skrattade och verkade glad. Förstod senare att det var hennes sätt att dölja sorgen över avskedet.

Sedan måste jag upp på andra våningen till gaten. Det var det sista jag såg av henne.