Nu har jag röstat - i förväg. Jag har retat mig länge och ofta på Göran Perssons dumdryga framträdanden, hans arroganta sätt att svara människor, hans översittarmentalitet, patronen och herrgårdsägaren osv. , ni vet vad jag menar. Förlorar sossarna på söndag kan de tillskriva förlusten till minst hälften sin partiledares personlighet och framträdanden. Eftersom den s.k alliansen inte utgör något alternativ för mig - sista spiken i kistan var centerpartiets helomvändning i kärnkraftsfrågan med tillskyndande av Torbjörn Fälldin!!! - och vänsterpartiet sedan länge förbrukat sitt förtroendekapital hos mig, återstod vilka? Miljöpartiet? Sverigedemokraterna? Gudrun S eller Junilistan? Nä, fy fan! Jag röstade blankt.

När Calle hade kommit till Sverige, tog egentligen livet slut, det roliga liv som han kunde fått om han stannat i sitt gamla land. Men det visste ju inte Calle. Han tänkte bara på det förlovade landet som Sverige verkade vara. Nu skulle han läsa på universitetet. I hans gamla land gick studentlivet ut på att ha så roligt som möjligt. I Sverige var det allvar. Här måste man plugga, annars drogs studiemedlen in. Alltså pluggade Calle. Och livet som löneslav började egentligen redan här.

Några år efter att Calle anlänt till Sverige, studerat, gift sig, fått barn och villa och Volvo, hittat sin politiska hemvist på vänsterkanten, tillfrågas han om han vill ställa upp på ett lokalt partis lista till kommunfullmäktig. Det säger han ja till. Hamnar både i fullmäktige och skolstyrelsen. Mandatperioden är tre år och Calle omväljs för ännu en period innan han fått nog av käbblet, de i förväg uppgjorda omröstningarna, de dåligt insatta ledamöterna, den bortkastade tid som mötena och skrivandet av motioner och interpellationer utgör.

Suget efter att starta en ny relation med en så ung, så vacker kvinna, är naturligtvis oerhört stort. Jag har många och långa sexuella fantasier kring Caroline, tittar på bilder jag tagit på henne och runkar efter henne så ofta jag hinner. Jag vill träffa henne igen. Men vill jag riskera min familj, mina barn?Vi avtalar att jag ska komma till Carolines stad nästa februari. Men kommer jag att åka?

Shirin föder min dotter, mitt fjärde barn, efter en något besvärlig graviditet. Vårt äktenskap kretsar nu nästan på heltid kring barnen och mycket tid för att känna efter annat finns inte.Tre månader efter flickans födelse reser jag till östra Afrika.

Efter mina dagar i östra Afrika utbyter vi mejl, Caroline och jag. Jag ringer också ett antal gånger, men förbindelsen är alltid mycket dålig och massor med pengar går åt att hojta Hello, hello, are you there?Mejlandet går sedan allt trögare för Carolines del. Hon måste ta sig till innerstan för att skriva från ett internetcafé. Förmodligen tycker hon det är för dyrt trots att jag lämnat en massa pengar och skickat mer. Fortfarande argumenterar jag mot ett förhållande med henne. Skriver t.ex att hon oskuld som hon fortfarande är inte har någon som helst erfarenhet av att ta hand om en karls sexuella behov. Hon kontrar med att hon minsann har sett porrfilm och vet vad som krävs.Vid ett tillfälle skriver hon några rader jag inte kan glömma: I am dreaming of a hot date with you. I would wear a short red dress with no panties and tell you I´m all yours.Efter några veckor tycks hon må dåligt, först psykiskt, sedan har hon fått malaria - igen. Jag känner mig hjälplös. Vad kan jag göra härifrån?Då och då skickar jag sms i hopp om att hon lärt sig läsa dem. Så småningom får jag meddelanden tillbaka men är inte tillräckligt förtrogen med min mobil för att få fram texten. Jag tror hon har enbart ringt för att få mig att ringa henne.Först för några veckor sedan kom jag på hur man läser sms:en. Bland många kärleksbetygelser hittar jag Hope your 650 ccm rod is not worn out when we meet. Och när hon tittat på foton på mig och oss jag skickat skriver hon How would you bring down a rised clitoris? Ganska grovt, känner jag, för en oerfaren 21-årig tjej.

Daily Nation, en av Kenyas största tidningar, tar i en kolumn upp landets mycket utbredda polygami och den syn "väst" har på företeelsen.Man säger att vi i "väst" i princip gör samma sak som i Afrika, att vi är seriemonogama, gifter oss, skiljer oss, gifter oss igen. I Afrika behåller man alla fruar samtidigt, det är billigare och bättre för barnen, säger man, jämfört med alla skilsmässobarn hos oss.

Plötsligt har Shirin bestämt sig för att det är dags för vårt andra barn. Jag protesterar lamt men hon påstår att jag lovat henne när jag friade. Jag minns inte det - men att göra barn är ju alltid trevligt. Sedan kommer förstås ett antal år då det inte alltid bara är trevligt och är det rätt mot barnet med en så pass gammal far? Inga argument biter dock - som vanligt - på henne. Hon är envis som synden.Några månader senare är Shirin gravid.