Shirin åkte till västafrika i juni och återkom efter 13 dagar. Jag hade tagit hand om ungarna och förberett mig för mötet med Caroline. Den 6 juli bar det iväg och den 7 juli på morgonen skulle vi ses på flygplatsen i landets näst största stad som ligger vid Indiska Oceanen.

Caroline hade tagit nattbussen från sin hemstad vid Victoriasjön men bussen hade förstås fått problem och jag fick vänta några timmar på hennes ankomst. Vilken tur att mobiler och sms finns nuförtiden! Hur hade annars ett sådant möte överhuvudtaget kunnat äga rum?

Caroline dök upp vid 12-tiden med en taxichaufför i släptåg. Han hade kört henne från busstationen till flygplatsen och skulle ta oss till första hotellet jag bokat på nätet hemifrån för våra första två nätter tillsammans: Voyager Beach Resort. Caroline hade blivit ännu smalare än senast jag såg henne 17 månader tidigare. Hon såg inte helt frisk ut, faktiskt, hade förlorat de rundare mjukare ansiktsdrag jag gillat så mycket hos henne. Hon hade påstått sig ha vuxit till 186 cm längd och jag förväntade mig därför att behöva titta uppåt i henne ögon, något som annars varit ovanligt då jag själv varit 186 men krympt till 184 under ålderns tyngd. Men hon var inte 186, kanske 180 cm, ändå ståtlig och de fylliga brösten var tydligt markerade på den långa smala kroppen.

I taxichaufförens närvaro blev hälsningen kort och eftersom vi aldrig kysst varandra förut, blev välkomstkyssen närmast en parodi, tonåringars första kyss.

Igår kväll hände det som jag egentligen inte trott vara möjligt längre: Jag beslöt ge upp Caroline och göra ett nytt försök med Shirin.

Vad hände sedan februari? I mitten av månaden tyckte Shirin att jag kunde söka mig till någon annan om det inte passade med henne. Och det gjorde jag då. Beslöt att boka flyg till östra Afrikas härliga stränder och där träffa Caroline. Caroline som då i tre år väntat på mig och inget hellre ville än att jag skulle knulla skiten ur henne.

Då - i mitten av februari - gav jag upp i mitt äktenskap och bara förberedde slutet, skilsmässan. Shirin tycktes inte märka någonting av min avvaktande ointresserade hållning. Själv skulle hon till sitt hemland i västafrika för första gången på nio år och förberedde sig för det.

Månaderna gick och Caroline och jag utbytte sms flera gånger dagligen. I mars fick hon malaria helt plötsligt och behövde intensivvård. Bara jag kunde betala notan, i familjen fanns inga pengar och hon hade förmodligen dött utan min hjälp. Drygt 5000 kronor via Western Union. Samtidigt skickade jag hela tiden pengar till hennes - och förmodligen övriga familjens - levnadsomkostnader. En vanlig månadslön ligger på 1 200 kronor och det var vad jag brukade skicka - fast oftast var tredje vecka.

Ser att jag inte skrivit något på mer än fem månader. Grymt mycket har hänt under tiden. Hoppas få tid att berätta så småningom. Men jag kan avslöja att snön på Kilimanjaro är nästan borta. Såg det med egna ögon för 14 dagar sedan på flyget tillbaka från den stora hamnstaden vid Indiska Oceanen där Caroline och jag efter många turer äntligen mötts och tillbringat en otrolig knullvecka på olika hotell norr och söder om staden.