Idag, två år senare, sitter Caroline i rullstol efter sin svåra trafikolycka förra juli. Det är svårt att föreställa sig att denna ståtliga vackra unga kvinna är förlamad och den situation hon befinner sig i är närmast att betrakta som en mardröm. Hon fyllde 25 i december. Att vara kvinna i Afrika är svårt. Att vara handikappad kvinna i Afrika saknar beskrivning, i alla fall kan jag inte komma på någon.

I mitten av januari fick jag ett långt sms av Caro, det längsta någonsin. En väninna till henne skulle utvandra till Australien, sa hon. Denna väninna ägde en förskola och kunde tänka sig sälja den till Caro för ca. 30 000 kr. Caro hade sparat 3000 själv, sa hon, och bad mig "låna" henne 7000 på ett halvår för att kunna göra en första delbetalning. Att äga en förskola skulle göra henne ekonomiskt oberoende, skrev hon. Jag förstod poängen och skickade 7000. Frågade om jag som tack kunde få några kort på henne (i rullstol), på huset hon bodde i, på förskolan. Då blev det tyst. Efter tio dagar skrev hon att hon inte visste hur hon skulle kunna skicka bilder. Visst ville hon men hon hade ingen utrustning. Det var den 1 februari. Jag har inte svarat mer.

Idag den 21/2 för två år sedan på Zanzibar: Jag sov dåligt på natten för att det var så varmt och C inte ville ha fläkten på. C sparkade mig också flera gånger på natten trots att det var gott om plats i dubbelsängen. Vet inte om hon gjorde det med flit eller inte. Hon ville i alla fall kela redan vid 04.30 medan jag ville sova mer.

Men halv sju var vi igång i alla fall. Jag får ett rejält stånd men försöker hejda mig för att vänta på henne. Men det går som flera gånger tidigare. Hon blir så våt att jag inte känner något motstånd alls och slaknar då. Alltså får jag ta till fingret igen. Min specialare, att suga och slicka en kvinna till orgasm, funkar inte med henne. Hon måste ha något i sig. Igår fick hon 40 eller 50 orgasmer med fingerpullan och jag frågar mig igen: Kan man leva med en nymfoman? Eller är hon det? Är hon bara onormalt normal?

Det blåser hårt från nord. Även om vinden är minst trettio grader varmt där i Paje på östra sidan av Zanzibar, börjar Caroline hosta och vänder sig bort mest hela tiden. Hon har uppenbart känsliga bronkier. Jag frågar om hennes bröder röker inomhus och hon svarar ja. Jag förklarar sambandet vilket hon inte hade klart för sig tidigare.

Hon vill inte heller att vi har fläkten på i vårt rum trots att det är olidligt kvavt på nätterna.

I anteckningarna kan jag se att jag redan då funderade på att dra mig ur förhållandet. Det var helt uppenbart att hon behövde en ung stark karl som kunde ge henne det hon behövde och ville ha. Caro kallar sig själv för "sex maniac", en dröm om jag varit tjugo år yngre. Men nu är det bara pinsamt och besvärande. Jag försökte förklara för henne att det inte var något fel på henne men kanske på oss som par. Men hon hör inte på det örat.

Den 20 februari 2008 har vi i alla fall tillbringat två nätter på Zanzibar. Dagen innan hade vi tagit taxi tvärs över ön till Paje och tagit in på Kitete Beach Bungalows där vi fått ett stort rum med dusch och toa och utsikt över Indiska Oceanen. Caro hade genast klagat på dammet i moskitonäten och begärt ett byte av hotellets ledning - och så hade skett.

Det var också den kvällen som jag förstått att Caro var multiorgasmisk och kunde få hur många orgasmer som helst - och gärna ville ha många, oändligt många.

Den 20/2 äter vi inte frukost förrän sent, vid tiotiden. Förmodligen hade vi knullat först ett bra tag på morgonen, jag minns inte. Och anteckningarna är ofullständiga. Inte ens då mindes jag allt när jag inte skrivit ner det genast. Det var bara för mycket för en gammal man: Hettan, den unga fästmön som ville gifta sig med mig endast fyra månader senare, hennes sexhunger som jag inte kunde tillfredsställa på det sätt jag önskat, hela situationen.

I dagarna är det två år sedan jag senast mötte Caroline i Tanzania och på Zanzibar. Jag har gått och försökt komma ihåg detaljer men mycket är bara tomt, borta. Bra att jag gjorde några anteckningar då när det begav sig. Ja, arslet George Bush var där i Dar es Salaam precis samtidigt och var ett hinder för oss när vi skulle ta oss fram till olika ställen. Bl.a blev vi många timmar försenade till Zanzibar i väntan på flyg och en halv dag försvann på så sätt. US Air Force 1 skulle komma in från Mwanza men eftersom den var försenad, blev alla vanliga passagerare strandsatta.