När Caro hade fått alla pengarna hon velat ha till sitt projekt, försvann hon från min horisont och jag har inte funnit anledning att jaga henne för att få veta hur det gått. För när jag gjort så tidigare, har resultatet varit att jag känt mig tvingad skicka mer pengar och mer och mer. Någonstans har jag också fått känslan att Caroline någonstans inte helt är emot det liv som hora hon levt. Hon sade visserligen att hon var rädd för att få någon sjukdom men när när jag antydde att hon då varje natt fått alla de orgasmer hon längtat efter, fått så mycket kuk hon ville, svarade hon inte nekande. Och med tanke på vad jag upplevde med henne 2007 - 2008 tror jag att jag har rätt. Och tyvärr tror jag också att alla pengar jag skickat gått upp i rök efter ett tag, att projektet aldrigblev färdigt eller ens påbörjat och att hon sedan var tillbaka på ruta ett - på gatan för att tjäna 10 kronor per kille som behövde henne en stund.

Det är tio månader nästan sedan jag skrev en rad. Läser jag mina senaste inlägg från februari, förstår jag hur mycket som hunnit hända sedan dess. Vad gäller Caroline har jag tappat kontakten. Jobbade hårt för att få henne från gatan, skickade inalles nästan 15 000 kr till ett projekt som skulle kunna bli hennes levebröd. Hon valde att sälja färskvatten från en ledning som först måste dras till hennes bostad. Hon hade många märkliga och dödfödda förslag, men detta verkade vettigt på ett ställe där många inte har vatten och kanske betalar en slant till den som säljer. Jag hade flera kontakter med hennes farbror också, men till sist kom vi egentligen ingen vart. Jag försökte engagera några tidigare kolleger varav en hade träffat Caro personligen 2004. Till sist fick jag ihop 600 kr av dem trots de bilder de fått som de hade krävt för att tro på min/hennes berättelse. Engångssumma 600 kr. Åtta akademiker som borde veta bättre och som hade haft möjlighet att stötta lite mer permanent.